foto: MDT
Malin Hellqvist Sellén bjöd för ett år sedan in Minna Elif Wendin att samarbeta med verket Pågående. Då hade det formen av en transparent box som har flyttades runt i Sverige och befunnit sig på olika offentliga platser där Malin bjudit in vemsomhelst att prata om vadsomhelst. Då var samtalet privat, ingen utanför boxen hörde vad som sades.
Verket har nu utvecklats till en föreställning som i helgen visas på MDT. Nu är det Malin Hellkvist Sellén och Minna Elif Wendin sitter mittemot varandra. Samtalet är improviserat, men inte utforskande. Det är samtalet som är målet inte vad som sägs. Det är samtalet som form som vi sitter och tittar på.
- Om jag säger underbart är kort, vad tänker du på då?
- Rock.
- Som i musik eller som klädesplagget?
- Först tänkte jag nog på rockmusik, men nu tänker jag också på rock som klädesplagg.
Det är alltså inte filosofiska rummet, men det är inte heller bara absurt. Samtalet känns privat och förtroligt trots sin offentliga form och svänger än hit och en dit.
-Är du bra på att be om hjälp?
- Ja på ett sätt är jag det och på ett sätt är jag det inte.
-Är hjälp en känsla?
-Det vet jag inte.
Från början är det tydligt att en frågar och en svarar, men sedan blir det alltmer en gemensam diskussion. Det skulle mycket väl kunna vara tråkigt att titta på ett samtal i en timme som handlar om ingenting, men samtalet som form lyckas fascinera mig hela vägen. Det är samtal som koreografi.
Pågående visas också ikväll klockan 20 och imorgon klockan 17 på MDT.
/Emilia
Comments